DesignAnnique

En sak har jag grunnat på nu när vi har kört så långt... en stor del av vägarna är så kallade 2-1-vägar, och det som slår mig är att i Skåne är det ALLTID nermejade delar här och var, man kan inte köra många mil utan att se minst ett ställe där någon varit ute på turne in i staketet. I går körde jag från Norrfjärden till Vallen, en sträcka på 13 mil, och en bra del var 2-1-väg. Och inget nermejat staket. När jag började fundera på det så kom jag på att jag nog inte sett en enda nermejad stakedel sen vi passerade Gävle! Jag vet att många skåningar inte gillar 2-1-väg och man hänvisar till att det är farligt, att man lätt kommer in i staketet osv... Här uppe har jag inte alls hört samma attityd till staketen, och inte sett några nermejade staketdelar, och det fascinerar mig. Hur kommer det sig att det är bara skåningarna som kör in istaketen, inte norrlänningarna? Det är ju inte så att norrbottningarna kör LÅNGSAMMARE direkt, tvärt om... Galna omkörningar och folk som ligger och trycker en i häcken på 1-delarna råkar man ju ut för, men nästan alltid är det fullpackade bilar = turister som gör sånt. Norrbottningen kör visserligen snabbt men håller avstånden och har framför allt koll åt alla håll, i en grov generalisering. Skåningen är hetsig (så mycket för den sävlige skåningen..:) ), tycker att man inte ska släppa en jäkel över bron utan JAG ska komma FÖRST för jag var minsann här FÖRE DIG, och tutar vilt så snart någon gör något som skåningen anser vara fel. Blinkers på Malmöbilar tycks vara en mycket dyr extrautrustning (och varför ska man tala om för omgivningen vart man ska, det räcker väl om man själv vet det?!?) men tutan var tydligen gratis...

Tja, jag vet inte.. jag vet bara att jag hellre kör bil här uppe än hemma, det är en helt annan hänsyn, trafikrytmskänsla och en ödmjukhet i trafiken.

Nu ska jag bara frökex istället. I morgon ska jag ut och köra bil igen :)